BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, är en organisation som sluter avtal åt upphovsmännen, gentemot till exempel museer och liknande institutioner. Föredraget var som ett samtal där moderatorn Johanna Berg ställde frågor och Erik Forslund försökte svara. Här är ett sammandrag av de frågor och svar som dök upp.
Om jag vill donera ett verk, om jag vill göra något utanför avtalet, går det?
Vår huvuduppgift är att se till att upphovsmannen får den ersättning de har rätt till. Men det står i avtalet att BUS sköter återanvändningen så man kan inte göra egna grejer utanför det.
Hur gör man om man vill använda verk av de som inte är anslutna till BUS, eller kanske avlidna? Kan man vända sig till BUS för hjälp och kanske få reda på om upphovsmannen är ansluten?
Det finns en förteckning på de cirka 50.000 upphovsmännen som är anslutna på vår sajt. Men har vi inget avtal kan vi tyvärr inte hjälpa till.
Varje verk är ju skyddat i 70 år efter upphovsmannens död. Vad händer när en upphovsman dör?
Om en medlem i BUS avlider får dödsboet frågan om fortsatt förvaltning. Om de vill att vi ska fortsätta att förvalta verken under skyddstiden som är 70 år. De flesta väljer att fortsätta.
Det är heller aldrig för sent att bli medlem.
Om en upphovsman avlider, hur gör man för att ta reda på den ärvda upphovsrätten?
Om dödsboet är med i BUS är det lätt, då finns ju allt hos oss. Annars så måste alla rättighetshavare (till exempel alla arvingar) vara överens för att man ska kunna nyttja verket. Det är tyvärr en fråga som arvingarna själva måste lösa.
Vad händer sen, när upphovsmannen varit död i 70 år?
Då är det helt fritt att använda, eftersom skyddet bara gäller levnadstiden plus 70 år. Det finns ett undantag som kallas klassikerskyddet, men det har nog aldrig använts i Sverige.
Johanna inflikar att i dessa fall måste man inte ens ange upphovsmannen, även om det så klart är prydligt. Man får även göra lite som man vill med verken, till exempel sätta på kaninöron på Mona Lisa och så vidare.
Det finns ett undantag i upphovsrättslagen, som säger att man får använda verken i marknadsföring inför en utställning eller inför en försäljning.
Ja, det är alltså tillåtet att utan att fråga använda verken i till exempel annonsering, programblad och liknande. Det finns ingen tidsgräns satt, men runt sex månader innan brukar vara brukligt.
Ibland ser man ju att museerna säljer ut till exempel affischerna efter utställningen?
Ja, då handlar det inte om marknadsföring inför utställningen.
Marknadsföring på nätet?
Om vi reder ut begreppen först, så finns det två definitioner. Återge och avbilda. Återge är all återanvändning, som framställandet av exemplar, internet, trycksaker med mera. Avbilda är endast exemplarframställning. Inskränkningen i lagen anger avbilda, alltså får man inte lov att återge verken på nätet. Har man ett museiavtal med BUS så är det dock lättare då det medger viss avbildning på nätet utan kostnad.
En fråga jag ofta får är om lagen skiljer på en liten tumnagel på 70 pixlar och en riktigt fin affisch i stort format?
Nej, enligt lagen är det samma sak. Däremot kommer ju villkoren och priset att skilja sig.
Hur ser BUS på Creative Commons?
Vi är positiva till det, eftersom det fortfarande bygger på upphovsrätten.
Sedan kom det lite frågor från publiken.
Om nu en hel skolklass med ungdomar fotar verken och sedan lägger upp på till exempel Facebook? Vad är vårt ansvar där?
Det går ju inte att hindra någon från att fotografera verken, i alla fall inte genom att hävda upphovsrätten. De får ju fotografera verken och visa för vänner och familj. Om de däremot lägger upp dom på Facebook så bryter de ju mot upphovsrättslagen. Men det är ju deras problem.
Vill ni se hela samtalet så hittar ni det på Bambuser.
Skrivet av
- Publicerad i
Okategoriserade