Fotograf: Marie Odenbring Widmark
I fredags var det dags för Platsrworkshop. Den ägde rum på Kulturlagret i Vänersborg och arrangerades av Västarvet och Riksantikvarieämbetet tillsammans. Deltagarna var en salig blandning av museifolk, länsstyrelsefolk, folk från hembygdsrörelsen och Svenska kyrkan. Man kan tycka att det är en utmaning att samla sexton personer med väldigt olika ingång till berättande och insamling av minnen. Det var dock inga som helst problem, för till vår hjälp hade vi den lysande berättarpedagogen Marita Castro. Under dagen sysslade vi med frågor som ”vad är en berättelse”, ”hur berättar man en plats” och ”varför ska människor berätta”. Marita lyfte fram vikten av att alla får berätta och också gör det. Att känna igen sig i historieskrivningen är otroligt viktigt för den sociala hållbarheten i ett samhälle. Marita använde liknelsen ett familjealbum. Om man som vuxen sitter och bläddrar i familjealbumet och upptäcker att det inte finns en enda bild av en själv så känner man sig osedd, oviktig och kan inte identifiera sig med bilden av familjen. En bra bild, tycker jag! Dessutom sysslade vi så klart praktiskt med att lägga in berättelser på Platsr. De flesta hade med sig historier från sin hembygd, berättelser och minnen som har berättats lokalt, små pusselbitar i det stora historiepusslet. Till exempel har vi berättelsen om en synsk präst och berättelsen om när landshövdingskan i Mariestad såg en häxa. Det blev en mycket lyckad dag, och det var roligt att se hur ett gränssnitt mellan offentliga institutioner och civilsamhället kan se ut. En effekt av Platsranvändandet som vi från början inte hade förutsett är att sajten i blandningen av enskilda medlemmar, organisationer och institutioner medverkar till att olika aktörer får syn på varandra och börjar bygga historia tillsammans. Vi hoppas på mer sånt i framtiden!
Fotograf: Marie Odenbring Widmark
>>Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet
