Hur är det ställt med lärande och fortbildning inom kulturarvsområdets traditionella professioner? Hur påverkas traditionella yrken av digitaliseringen? Vilka nya kompetenser eller helt nya yrken behöver vi i framtiden? Dessa frågor står i centrum när EU-kommissionen samlar representanter från alla medlemsländer i ett gemensamt forum för samarbete. Under två år kommer en grupp att arbeta med lärande och fortbildning och ge förslag till hur medlemsländerna kan samarbeta och lära av varandra. Jag har fått det stora nöjet att via Riksantikvarieämbetet representera Sverige i detta arbete.
Öppen samordningsmetod
År 2007 antogs den Europeiska kulturagendan. Agendan har som mål att främja kulturarv, kulturella och kreativa näringar, samverkan och mångfald inom kultur- och kulturarvsområdet. Samarbete, inte bindande lagstiftning, är en förutsättning för att målen ska uppfyllas, till exempel kartläggning av behov, gemensam uppföljning av mål och inte minst utbyte av erfarenheter och goda exempel. Arbetssättet kallas för Öppen samordningsmetod (Open Method of Coordination, OMC). I mars 2017 träffades representanter från 23 länder för att gemensamt arbeta med temat Fortbildning och lärande i traditionella och nya yrkesområden inom kulturarvssektorn. Särskilt fokus lades på digitalisering. Vi ska rapportera arbetet gemensamt till medlemsländerna och resultaten ska presenteras under det Europaåret för kulturarv 2018.
Axplock från första mötet
Det första mötet ägde rum i Bryssel i början av mars. Mötet inleddes med en presentation av situationen vad gäller fortbildning och lärande inom kulturarvssektorn i respektive EU-land. Berättelserna visade på stor variation av behov och möjlighet till lärande och fortbildning. Samtidigt hade flera länder liknande erfarenheter: arkitekturskolor överger kulturarvsområdets traditionella fält som byggnadsvård och restaurering och i många länder råder det akut brist på utbildning och fortbildning inom traditionella hantverk kopplat till bebyggelse och kulturvård. Många konstaterade också att digitaliseringsfrågan i allt väsentligt kopplas till digitalisering av arkivmaterial. Digitaliseringen griper in i många andra områden och ställer direkta krav på digital kompetens i arbetsprocesser, dokumentation och förmedling.
Det föll sig naturligt att diskussionen under arbetsgruppens första möte kom att handla om arbetsformer. Vi föreslog att varje representant ska inventera nationella utbildningsprogram och fortbildningsmöjligheter inom kulturarvssektorn. Den första inventeringen bör omfatta tidigare EU-projekt för att se vad som tidigare har gjorts inom området. Ett annat förslag var att förlägga åtminstone några möten till medlemsländerna och på platser där lärande och fortbildning pågår. Från Sveriges sida vill vi gärna ha ett av mötena på Göteborgs universitet. Då får vi möjlighet att visa hur vi där utvecklat metoder för hur traditionella hantverk kan integreras i det akademiska systemet.
Återkommande rapporter
Sverige representeras av Riksantikvarieämbetet genom mig, Gunnar Almevik. Jag kommer att ge löpande rapportering bland annat via K-blogg. Nästa möte sker nu i början av juni.
Gunnar Almevik, gunnar.almevik@gu.se, telefon: 0766 22 93 01
Skrivet av
- Publicerad i
Okategoriserade