Kulturarvsdagen 2017: Natur och kultur i Vällnora bruk

Publicerat  

Bild från Vällnora bruk där masugnen skymtar i bakgrunden.  Foto: Per-Olof Fredman

I Uppland har du möjlighet att besöka och uppleva Natur och kultur i Vällnora bruk under Kulturarvsdagen den 9 september. Här får du mer spännande fakta om bruket:

”Det är nog alltid en överraskning för den som första gången åker den vindlande grusvägen genom skogen att plötsligt hamna mitt i ett bruk med masugn, vackra gamla arbetarlängor och i bakgrunden den vackra Norrsjön. Inte så långt från Vällnora bruk ligger också Bennebols bruk, båda är anlagda på 1680-talet. Bruken utnyttjade sjöarna Vällen och Vällnoren för att frakta järnmalm från Dannemora gruva.

Det var framför allt skogen som gjorde att bruken förlades till dessa trakter. Av de tre saker som behövdes för att göra järn – malm, träkol och vattenkraft – var det alltid träkolen som var svårast att få fram i tillräcklig mängd. Vattenkraften för att driva blåsbälgar och hammare fick man här genom att dämma upp Norrsjön.

Vällnora bruk anlades med både masugn och stångjärnshammare av Jakob Leijel d.y. Det såldes 1733 till De Geer som lade ner stångjärnshammaren ett par år senare.

Under större delen av tiden därefter skedde stångjärnssmidet i Rånas. Järnframställningen upphörde på 1890-talet och därefter var det skogsbruket som dominerade verksamheten här.

Men Vällnora har också en äldre historia än den som är knuten till järnframställningen från stormaktstiden. Såväl fornborgen ett stenkast från bruket, som översvämmade åkrar kring Norrsjön och talrika gravar och skärvstenshögar i närområdet visar tydligt att platsen varit befolkad långt innan här kom att tillverkas järn.

Fornborgarna – det finns tre inom gångavstånd – har kanske fungerat som tillflyktsborgar i orostider men i vilket fall har de kunnat ha en roll i att kontrollera den vattenled som funnits här, ända fram till någon tid före vår tideräknings början, när landhöjningen grundade upp den.

De stora gravrösen som finns på höjdryggarna kan nog dateras till bronsålder och äldsta järnålder och skärvstenshögarna och de äldsta odlingslämningarna är lika gamla.

Under bägge dessa perioder har man bedrivit odling, både på åkrar och i trädgårdar. Av åkrarnas grödor har vi inte hittat några rester men av trädgårdarnas örter finns det förvånansvärt mycket som lever kvar, som ogräs och utvandrare till ängar, kring husväggar och i vägkanter. Det finns idag kvarstående bestånd av både kryddväxter, grönsaker och medicinalväxter. De flesta har funnits kvar i bruket under lång tid, några arter bör ha funnits här mycket, mycket länge. Många, som t.ex. löktrav och gråbo tänker vi inte längre på som odlade växter, andra svär dagens odlare kanske över, som kirskål och spansk körvel eftersom de är så svåra att utrota. Ytterligare andra, som bolmört och skelört, har odlats som medicinalväxter. Därtill kommer alla de växter som gynnats av människan och hennes odling, betande djur och slåtter, men som själva inte odlats. Exempel på växter som passivt följt i människans spår är t.ex. ängsklockan och småborren.

Vi kommer under Kulturarvsdagen gå igenom många av alla dessa örter och kanske komma med lite tips på deras användning i kök och hushåll.

Värd för arrangemanget på Kulturarvsdagen är Knutby-Faringe-Bladåkers hembygdsförbund som arbetar på olika sätt för att bevara och visa bygdens historia. Föreningen har ca 200 medlemmar och ordnar olika aktiviteter såsom vandringar längs gamla kyrkstigar, spelmansstämma, midsommarfirande m.m. men håller också på med bevarande av gamla byggnader i Gammelgården och har ett mer eller mindre digitalt arkiv med historiska dokument, foton etc., se länken https://www.hembygd.se/knutby. ”

Kontakt:  Fredrika von Sydow

Skrivet av 

-  Publicerad i 

Okategoriserade

Lämna ett svar