Snön yr genom vallgravarna som omger Visby och dess Ringmur. Marken är frusen, stenen kall. Enstaka flanörer, företrädesvis tåliga dagisgrupper och hundägare tar sig fram, väl påpälsade. Muren står där den står, där den stått under sådär 750 år.
Ja, då var murraset i Visby nerplockat. Låter motsägelsefullt, jag vet, men saken är ju den att då ett murparti norr om Österport Visby Ringmur rasade i februari 2012 var det bara det yttre skalet som föll. Resten stod kvar,
Nu har jag suttit med huvudet lutat mot ett tågfönster i två och ett halvt år. Jag känner igen en del pendlare, Linköpingsbor som jag: Även i Norrköping kliver det på några välbekanta, sömninga nunor. Pendlingsritualen är densamma. Sätter