Hur man gör för att något oväntat ska hända

This post is also available to read in English, here.

Hur spännande är egentligen öppna länkade kulturarvsdata? Man kan nog fundera över vad poängen är. Än sen då? Vilken normal människa bryr sig om obegriplig RDF data som påstår sig beskriva en runsten från Östergötland?

Information som är “öppen” (enligt definitionen), är ofiltrerad, av hög kvalitet och kan fritt vidareutnyttjas av vem som helst. “Länkad data” är en standardiserad metod för att relatera olika ting och företeelser på ett sådant sätt att sakernas relation kan förstås av maskiner.

Så hur gör man nu med den information som finns i kulturarvsinstitutionernas databaser? Ett exempel är den råa informationen som publiceras genom K-samsök. Den är svårtolkad för de allra flesta eftersom den är skriven för och avsedd för experter, dvs personer som kan tolka och förstå den. Men samtidigt är informationen fundamentet för att utveckla kunskap. Och med nya möjligheter och krav ska den även kunna användas för att skapa nytta för andra användare än experter, bland annat genom att bygga appar, hemsidor med mera på informationen.

Idag finns ambitioner, att se till att “vår” information kan användas för annat än att förvalta “vår” samling. Rätt hanterad kan digital information användas på väldigt många sätt, i vitt skilda sammanhang. På samma sätt som trä kan användas som råvara för husbyggnation, för dalahästar och för tändstickor kan öppna länkade kulturarvsdata utgöra råvaran för allt från fornlämningsappar, till forskningsplattformar, till spel, och webbplatser för alla sorters användare.

"Dalahäst factory" av Nick Sieger
”Dalahäst factory” av Nick Sieger.

Kulturarvsinformation kan – om man vill – beskrivas konsekvent och strukturerat på en generell och neutral nivå.  Väljer man dessutom att relatera de olika objekten till varandra finns nära nog obegränsade möjligheter att återanvända information på många olika sätt. Är datan dessutom “öppen” kan vi tala om att vi arbetar med öppna länkade data.

Men händer verkligen det? Är inte bara nyttan med öppna länkade data ett önsketänkande? Nej, faktum är att det händer spännande saker kring kulturarvsinformation som just visar hur mångsidig användning kan vara. Här är några aktuella exempel som illustrerar det:

  • Project Andvari är ett amerikanskt initiativ som avser att skapa en forskarplattform kring monument och föremål från Europas tidig medeltid med fokus på ikonografi. Projektet har behov för att kunna aggregera information från flera internationella källor. Här tänker man använda bl.a. K-samsök, British Museum och PAS digitala samlingar och utöka deras beskrivningar med hjälp av gemensamma vokabulärer för att stötta forskningsuppgiften. Man tänker sig att använda annan befintlig data genom att koppla mot öppna geografiskt-bundna dateringar på PeriodO och utnyttja crowdsourcing plattformen MicroPasts. Projektet är ett samarbete mellan forskare på University of Virginia, Catholic University of America, och University of Mississippi. (Jag har tidigare skrivit om Andvari här.)
  • Platsminnen är en app-baserad plattform som använder bilder, berättelser och lokalhistoria från bland andra Platsr och K-samsök för att jobba med reminiscens och minnesträning inom äldre- och demensvården.
  • Skolans läroplan och öppna länkade data utgör utgångspunkten för Axiell som använder länkad data från bl.a. K-samsök för att knyta kulturarvsobjekt till skolans läroplan och göra dem användbara i undervisningen.

Alla dessa tillämpningar bygger på samma basdata från K-samsök.

När vi skapade K-samsök för sex år sedan hade vi ingen aning om exakt hur data skulle användas. Ärligt talat litade vi på andras erfarenheter och hade mest förhoppningar att intressanta saker skulle hända. Och det gör det nu, de mest oväntade sakerna!

Viktigt att poängtera är att exemplen ovan på tillämpningar har skett utan att vi som förvaltare av K-samsök behövt ta initiativ, eller behövt lägga ner arbetstid eller investera i tillämpningarna. Det har hänt där det finns behov och innovationskraft hos tredje parter. Vi bidrar med råmaterialet, öppna länkade data, dvs data som är beskriven på en generell nivå, och användarna gör vad de vill med den.

Är man en kulturarvsinstitution som saknar resurser att själva skapa förutsättningar för att samlingen ska användas, beforskas, och uppskattas av likväl unga som gamla, utan att lyfta ett finger, så kan man fundera på om K-samsök kan vara ett alternativ. http://www.k-samsok.se/om-k-samsok/att-leverera-data/

K-samsök är ett bidrag till Riksantikvarieämbetets uppdrag att göra “så att kulturarvet bevaras, används och utvecklas” – öppet för alla institutioner!

One comment

  1. Pingback: Ensuring the unexpected - K-blogg

Skriv en kommentar